Det kanske största hotet mot ålen som art, och därmed mot ålfisket och kulturen, är våra kraftverksturbiner. Bara i Sverige finns 2500 vattendrag som har utbyggda vattenkraftverk eller dammar som försvårar för fiskar som lax, öring och ål att ta sig förbi för att leka eller söka föda och skydd. Endast ett fåtal procent av dessa vattenkraftverk har lösningar för hur fiskar kan ta sig förbi utan att skadas.

Ett litet fiskyngel, till exempel ålen, måste ta sig förbi en rad hinder längs vägen. Ett ålyngel kan krypa på en kraftverksvägg, om väggen är tillräckligt fuktig. I äldre kraftverksturbiner är ofta avståndet större mellan kammaren och turbinen som snurrar, vilket innebär att även större fiskar kan ta sig förbi utan att skadas. I modernare anläggningar har man minskat avståndet i kammaren, vilket gör det omöjligt för fiskar att ta sig förbi.

Se gärna filmen från SVT:s Uppdrag Granskning om kraftverksdöden. Du kan se filmen på SVT Play.

Se också gärna andra inslag om hur man faktiskt kan skapa enkla lösningar på förbipassager:

Satsningarna i Vessigebro vattenkraftverk

Kunskapsrapport från Havs- och Vattenmyndigheten

Utvärdering av ålfiskeförvaltningen från Sveriges Lantbruksuniversitet

Utredning från Karlstads Universitet

Ett annat problem är utdikade våtmarker, vilket resulterar i minskad biodiversitet och habitat för bland annat ålen att växa till i.